Shift + K9: det måste vara Ken De Dycker!
Kära K9-supportrar och framtida supportrar, vänner och fiender!
Det var ett tag sedan jag kunde glädja dig – det är ett fint ord, tack Dikke Van Dale – med en ny krönika. Vi har inte precis suttit stilla de senaste veckorna och det är alltid ganska jobbigt att klämma ur en sådan sida. Den senaste tiden har jag aldrig suttit särskilt länge framför datorn uppsättning Jag måste se upp för armpump. Eller tryck på en speciell tangent på min dator Shift + K9 istället för F9 så skrivs kolumnen automatiskt, hahaha! Nej seriöst nu, mycket tid för det gimmick finns inte där: imorgon med bil till Tyskland för GP i Teutschenthal och sedan finns Lettlands och Sveriges GP i kalendern. Helt rätt efter varandra, tre i rad.
Du vet att jag gillar att hålla saker lätta i min kolumn, men det är ganska svårt nu. Visst skulle jag kunna låtsas att det inte är några problem, men det är inte min stil. Saker och ting går inte som jag skulle vilja och jag kan inte dölja det. Den här vintern har jag jobbat hårdare än någonsin och fysiskt känner jag mig också stark. Jag känner mig piggare och snabbare än förra året. Om resultaten inte kommer kommer du så småningom att börja tvivla på dig själv. Toppsporten är obeveklig och på den här nivån måste allt stämma. För tillfället ligger jag sexa, vilket fortfarande är rimligt allt som allt. Men känslan av att det hittills inte funnits en husläkare som jag verkligen kan se tillbaka på med tillfredsställelse är inte trevlig.
I tisdags testade vi intensivt för att trimma motorn efter min körstil och från Teutschenthal borde vi verkligen se skillnad. Förhoppningsvis kommer detta att märkas även i starterna. Jag var alltid tvungen att spela ikapp, för jag hade aldrig varit i första 10 i starten! För att börja i början efter föregående kolumn måste vi denna gång återvända till Agueda och Bellpuig. Portugal verkar nu som en evighet sedan. Jag kraschade i första serien och då kraschade någon in i mig, så jag fick fortsätta med en trasig kylare och trasig frambroms. Eh... korrigering, det är inte möjligt. Avsluta, över och ut. I den andra serien körde jag från femte till tredje plats, men med de många korta kurvorna hade jag svårt – bokstavligen åtminstone – att hitta runt på banan. Bellpuig var något bättre. I det andra heatet var jag i ledningen ett tag, men det var svårt för mig att komma in i min rytm.
Glen Helen var nästa på programmet, och som uppvärmning gjorde jag AMA National i Hangtown. Den där amerikanska dubbeln var verkligen något jag såg fram emot. Jag tycker alltid om att besöka USA och vi tillbringade nästan två veckor med att resa dit med husbilen. Eftersom jag alltid drömt om att delta i ett amerikanskt utomhusevenemang var detta det perfekta tillfället. Återigen verkade det vara stor skillnad mellan drömmar och verklighet hahaha. Skoja bara, nej, Hangtown var en rolig upplevelse i sig, även om det också krävdes lite att vänja sig vid tävlingsformen. Du har väldigt lite tid att lära dig kretsen under en National. Det var snabbt och tvärtemot vad jag förväntade mig var banan också ganska smal. I slutställningen kom jag nia med nästan en standardmotor.
USGP i Glen Helen gick ganska smidigt faktiskt. Det är den matchen jag är mest nöjd med. Även om många ryttare klagade på värmen, störde det mig inte och jag kunde göra min grej bra. I första serien red jag från mellan tionde och femtonde plats i starten till fjärde plats. Jag var runt femtonde i den andra motorcykeln och jag kunde ta mig fram men jag trodde att det var något fel på min cykel men jag hörde ett konstigt ljud. Det var därför jag kom in i depån och det visade sig vara lite glapp i mitt avgasrör. Inga problem, så jag kunde återgå till det. Mina varvtider var bra och jag kunde fortsätta trycka på till slutet och göra upp många platser.
Den sista GP var Frankrikes i Saint-Jean d'Angély. Leran fick banan att se väldigt konstig ut och jag kan inte riktigt säga att förändringarna ledde till bättre racing! Tyvärr hade de tagit bort sanddelen från toppen och det var tidigare ett av få ställen där man kunde kompensera för något. Jag kom inte iväg särskilt bra igen och eftersom det bara fanns en linje kunde jag knappt köra om. Att vinna fler än två eller tre platser var inte möjligt. Definitivt en husläkare att glömma så fort som möjligt! Jag har inte haft så mycket tur i MX Pro Series - den hette fortfarande BK på den gamla goda tiden - heller. Min fart var bra i både Beervelde och Kester, men man kan aldrig helt utesluta mekaniska fel i motocross.
Under tiden hoppas jag att jag har haft min del otur och att jag känner för att se framåt igen. Det skulle vara trevligt att få en ny start i Teutschenthal. Inte för mycket stress på lördagen så jag kan lugnt närma mig GP och äntligen uppnå den prestation jag jobbat så hårt för under vintern. När det gäller underhållning åkte jag vattenskoter igen den här veckan med Joël Roelants och Dennis Verbruggen. Väldigt trevlig och trevlig med grillning efteråt och så. Jag är glad att sommaren sakta kommer igen och jag är verkligen inte den enda!
Njut av vädret och njut av att rida eller titta på ryttare.
Kom an
PS Tips från MXM, Ken fyller år sent på söndag Här lämnade ett meddelande i sin gästbok.
Dina reaktioner