Gå Pota! Kolumnen av Davide Guarneri
Hej alla!
Den senaste veckan var lite märklig att komma tillbaka till Belgien efter vår exotiska resa till Brasilien! Det var väldigt varmt i Campo Grande och det var också en tuff resa, en enorm skillnad med vädret här. Men det minsta man kan säga om en sådan husläkare är att man hamnar på ett ställe dit man annars aldrig skulle åka. Brasilien är ett så stort land, helt annorlunda än Europa och livet är väldigt avslappnat. Eftersom vi gjorde lite sightseeing inför matchen så går man också till en sådan match med en annan känsla.
Jag kan inte vara helt nöjd med Brasiliens GP. I den första serien var jag trea länge efter Philippaerts och Nagl. Så jag gjorde rimliga framsteg, men Cairoli och Desalle var för snabba, så jag tappade två platser till. Jag hittade också min rytm i det andra heatet, tills jag stötte på den berömda mannen med hammaren. Det var en så himla stor hammare den här gången. Vet du vilken storlek de använder för att sätta upp tältet på korset? Värmen slog verkligen ner i kroppen och jag var tvungen att sakta ner. Frustrerande eftersom jag vet att med bättre kondition finns det mer i det. Till slut kom jag sexa i slutställningen. Min chef Pier lugnade mig efteråt. Du kan se ett sådant resultat som att glaset är halvtomt eller halvfullt. Men det faktum att jag har gått med i striden med MX1-toppförarna och att jag vet att farten är där ger mig självförtroende inför nästa säsong. Innan det händer vill jag avsluta det här året på hög nivå. Även i BC.
För mig var förra helgen första gången jag red i Orp-le-Grand. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men jag blev positivt överraskad. Vilken fin krets! Tekniskt, och en slät yta i backen. Verkligen något som passar min stil. Synd att jag precis missade pallen, men ja, jag hade otur i första racet med en sten fast mellan min ram och bromspedalen! Min ridning gick bra, men det finns lite hopp kvar för den belgiska titeln. Om jag slutar tvåa i mästerskapet eller Tanel, det spelar egentligen ingen roll. Säsongen har redan varit lång och det gör ingen skillnad för laget. Vi tar andra och tredje plats, men den som kommer tvåa eller trea förblir densamma. Så länge du kan vara nöjd med din match och vi har ställt till med ett spektakel för publiken... Då går det bra!
Som ni kanske har sett råkade jag för ett olyckligt fall i Loket och knöt genast om ryggen. Vi befarade ett bråck, men som tur var var det inte så illa. Detta framgick också av skanningen. Läkaren trodde att det var en inflammation mellan två kotor, L4 och L5, och musklerna på sidorna som var spända. Det gjorde väldigt ont och jag kunde knappt böja ryggen, som tur var kunde vi behandla det bra med smärtstillande och magnetterapi. En del trodde att det var en gammal ryggskada som kommit tillbaka, men det var det inte. Så ni kan se att även ett litet fall kan få stora konsekvenser, för min krasch i Loket var verkligen ingenting!
När jag öppnar motocrosstidningar eller går på internet så surrar det alltid om transferrykten den här tiden på året. Ibland är det otroligt vad som skrivs. Riktigt roligt även om man vet hur gaffeln verkligen passar till handtaget. Oftast handlar det här om andra ryttare eftersom inga sidor är fyllda om mig än, hahaha! Jag är väldigt nöjd med mitt nuvarande lag. Samarbetet med min mekaniker Gaëtan och med teamchefen Steven (Lettani) är väldigt coolt. Det var inte för mycket press, allt gick faktiskt enligt plan. Som ryttare måste man självklart väga alla möjliga alternativ och speciellt i dessa kristider är det också viktigt att göra bra val. Det är viktigt för LS Motors att ha en belgisk förare nästa säsong. Jag har också erbjudanden från andra team... För att vara ärlig har jag inte bestämt mig ännu. Det är 50 % chans att jag stannar. Oavsett hur det blir så har jag haft det jättebra här i år. Det är därför det finns en mycket god chans att jag även åker belgiska mästerskapet 2011. Först och främst kan man tjäna lite pengar där, nivån är hög med ett tiotal ryttare på VM-nivå och å andra sidan tycker jag bara att loppen är jätteroliga! Banorna är roliga och många kommer för att titta. Bara Balen var inte riktigt min grej.
Jag ser också de belgiska mästerskapen som en bra träningsplats för att slåss om segrar i MX1. Om du gör ett misstag i Belgien eller Nederländerna, som i Gemert, kan du fortfarande rätta till det. Hos GP är det en annan historia, man måste kämpa för att få poäng! Detta gör att du kan köra mer avslappnat, även om tempot är väldigt högt. Du kan tänja på dina gränser utan att behöva betala kontant för varje hicka. Du vet att vi hade några ryttare i år som kom över från MX2 som Boog och Bobryshev som kanske gjorde bättre än vad folk förväntade sig. Jag får den reaktionen också. Ändå är jag inte exalterad över min säsong. Jag kan inte kalla själva mästerskapet utmärkt eftersom min snabbhet inte omsattes tillräckligt till resultat. Jag ligger nu på tionde plats, men jag kunde definitivt ha slutat högre. Det finns ingen enskild anledning till detta. Som vanligt är det en kombination av omständigheter: fysiskt måste jag bli ännu starkare, jag gjorde dumma misstag och i Loket hade jag superotur med en kopplingsspak som gick sönder... Det resonemanget gäller även min lagkamrat Tanel. När man ser hur snabb han är ligger han också under sitt värde. Fast det är alltid svårt att spekulera i var man skulle ha varit! Och alla förare i topp 10 eller strax utanför är helt enkelt väldigt bra.
Vi har nu två husläkare till och det vore trevligt om jag kunde kompensera för något. Jag vet att det kommer att bli väldigt tufft i Lierop i helgen, men jag vill göra allt jag kan för att nå ett starkt resultat i Herselse-skogen. Det är jag också skyldig Marnicq Bervoets. Marnicq har hjälpt mig mycket i år för alla möjliga saker: jag fick stanna hos honom, han hjälpte mig med min träning och under tävlingar. Jag är honom väldigt tacksam för det. Jag har träffat många människor i min karriär, men Marnicq är verkligen en superkille.
Den sista GP är i Italien, Fermo. Det är ganska roligt att de alltid åker till en ny plats för den italienska GP! Fermo var förr ett väldigt speciellt jobb. Riktigt gigantiskt och stort. Det tog dig tre minuter att slutföra ett varv! Det är naturligtvis inte längre möjligt med FIM-reglerna för en Grand Prix. Banan kommer att kortas och jag tror att det kommer att bli en rolig bana. Omgivningarna ser också vackra ut. I Fermo är en sektion helt på en stor nedstigning, ytan är hård men inte betong. Du har visst grepp om det översta lagret och under är det hårt. Förhoppningsvis regnar det inte där för du har mycket lera som fastnar på din cykel!
För att slutföra kalendern måste jag prata om MX of Nations. Även om det såklart redan har spillts mycket bläck om det italienska laget i år! Jag kan inte säga så mycket om Tonys, Davids eller deras lags position. Det är också ganska svårt eftersom det italienska förbundets projekt med blåskjortorna, maglia azzurra, har pågått i fem år nu. Detta inkluderar även utbildning av talanger och de handlar med blåskjortor för att samla in budget. Det spelar verkligen ingen roll för mig eftersom den blå tröjan i sig. Men jag förstår lagen och deras sponsorer. Särskilt i dessa kristider, eftersom de betalar piloterna. I slutändan kan jag inte engagera mig eller visa solidaritet med Cairoli eller Philippaerts. Helt enkelt för att mina sponsorer, inklusive SEL som sköter transporten av motorcyklarna, är glada att jag ska till Amerika! Då är det svårt för mig att vägra, eller hur? Och dessutom kommer det också att bli ett väldigt häftigt lopp mot amerikanerna och så vidare. Tyvärr är det italienska laget inte så starkt som det skulle kunna vara men Cairoli och Philippaerts är oersättliga. Jag hoppas bara på att göra ett bra jobb där. Eftersom jag är uppvuxen i bergen tycker jag att det skulle vara kul att tävla i Thunder Valley på sådan höjd. Vem vet, jag kanske fortfarande har hemmafördel i Amerika, hahahaha.
Hallå!
Davide 'Pota' Guarneri
Dina reaktioner