Vi testade KTM fabrikscyklarna!
Några dagar före sin 19-årsdag fick vår testryttare... Stijn Verstrepen en fantastisk present: provköra KTM fabrikscyklar i Italien! Stijn serverades en fyrstjärnig meny med inte mindre än fyra toppmaskiner: SX-F 350 från Tony Cairoli, SX-F 250 från Marvin Musquin och Steffi Laier och SX-F 450 från Max Nagl. Testplatsen var den berömda GP-banan i Mantova...
Lämpligt för min status som ahem fabriksförare för en dag vi möttes på hotellet kvällen innan av medlemmar ur Decarli-teamet och ingen mindre än min lagkamrat Tony Cairoli själv! De andra KTM-stjärnpiloterna kunde inte närvara på grund av andra åtaganden, men alla var superglada över Tonys närvaro. Efter en utsökt middag bestämde jag mig för att gå och lägga mig så jag kunde börja testet väl utvilad.
En rejäl frukost senare stod vi på den berömda crossodromo på morgonen där allt var orange! KTM:s stora släp sattes upp, mekaniker och tekniker gick hit och dit och stjärnfotografen Ray Archer gjorde sig redo för att ta bilder. Ganska många bland mina medtestryttare välkända hjärnor som Alessio Chiodi, Paul Malin och Jake Nicholls. Och även vädergudarna var gynnsamma för den orangea armadan! Vad mer kan man önska sig? Jag hade aldrig kört i Mantova själv och även om banan är känd för att vara ganska sandig var den ändå ganska hård innan testet. Greppet var dock inget problem, tekniska utmaningar kommer du säkert att få värde för pengarna med de många hoppen. Som en förrätt - ingen anstöt Steffi! - fick jag börja med WMX-världsmästaren Steffi Laiers motorcykel.
Marvin Musquin vs. Steffi Laier
Så fort du tar plats på SX-F 250 kommer du att märka den utmärkta sittpositionen, även om vi direkt måste tillägga att även de andra KTM:arna gör bra betyg vad gäller ergonomi. Precis som sina bröder är även denna motorcykel utrustad med en elektrisk startmotor. Definitivt ett plus jämfört med japanerna. Bara Marvin Musquins motor fick klara sig utan den elektrisk.
Det man lägger märke till är såklart den orangea ramen. Även om dessa är standardstorlekar, är ramen gjord på en annan produktionslinje, nämligen linje 5. På linje 5 görs ytterligare en kontroll av fabriksrytternas utrustning. När det gäller material till ramen fortsätter KTM att svära vid högkvalitativt stål (kromolybden). Denna behöver inte vara tyngre än aluminium och om vi får tro KTM är den mindre styv och ger därför en bättre körkänsla. Där det var möjligt användes titan överdådigt. De fyra motorerna är så nära minimivikten som möjligt. I fallet med SX-F 250 är detta runt 98 kg, 350:an väger två kilo mer och 450:an från Nagl i sin tur väger också två kg mer. Innan du börjar räkna är det 100 kg (för 350) respektive 102 kg (för 450). Dessutom sticker de stora bromsoken ut baktill - robustare än standard - det finns även en större bromsskiva fram.
Kolla in den högkvalitativa finishen på Musquins SX-F 250 nedan
[Nggallery id = 148]
Upphängning: hård, hårdare, hårdast
SX-F 250 kändes också lätt under körningen, vilket bekräftade det första intrycket när jag tog cykeln från stativet: en riktig fjäderviktare. Jag hade en fantastisk tid med de två MX2-cyklarna. Denna leksak i världsklass är något att ha kul med! I båda fallen är de lätta, smidiga kraftpaket. Musquin och Laier-motorerna var så starka i botten att jag lätt kunde starta som trea utan att cykeln ramlade under! De har också var sin karaktär. Den 6-växlade växellådan är densamma, men Steffi har valt en mycket större växel. Jag fick därför växla mer med Laier-motorn. Även om denna växel såklart också anpassas för varje krets.
Fjädringen både fram och bak sköttes av WP Suspension. Som man kan förvänta sig på den här nivån var upphängningarna hårda. Vissa journalister klagade på att Musquins 250 var stenhård – Marvin älskar en supercross-känsla – även om jag själv inte hade några större problem med det. Du får mycket självförtroende på cykeln och i både WMX- och MX2-versioner kunde du cykla smidigt in i ett hörn. Tjockare fjäderben valdes för alla fyra motorerna (52 mm istället för 45 mm). och här ger aluminium mer styvhet och stabilitet. Också en trevlig bonus: fabrikens WP-fjädring säkerställer en viktbesparing på 1 kg jämfört med standard.
Max Nagl vs Tony Cairoli
Innan jag börjar det mer seriösa arbetet vill jag påpeka att alla motorer får ett speciellt huvudstycke. Detta tillåter fler positioner för att individuellt optimera sittpositionen. Innan vi börjar jämförelsen mellan SX-F 450 och SX-F 350, låt oss hoppa tillbaka i tiden. För ungefär nio månader sedan undrade alla fortfarande högt om den där 350:an. Skulle Cairoli köra den en hel säsong, även i den tunga sanden och på strömkretsar? Skulle en motor med 100cc mindre vara lika kraftfull som 450-talet? Kan man starta framifrån på MX1 med en sådan motor? Nu vet vi bättre. Samtidigt som användbarheten alltid betonades, och Cairolis starkare andraserie i början av säsongen, blev det så småningom klart att Stefan Everts idé föddes under en gynnsam stjärna.
Skillnaden mellan 350 och 450 är mycket tydlig. Cairolis motor går inte lika snabbt som Nagls, men vad gäller hanterbarhet finns det heller ingen jämförelse! SX-F350 hoppar och styr mycket mer som en 250 än en 350. Precis som standardcykeln. Naturligtvis är det fortfarande svårt att jämföra denna motor med en produktionsmaskin. 350-konceptet är unikt för KTM och du kan inte bara köpa en direkt konkurrent! Om jag tidigare nämnt att den lättare av de två motorerna rör sig mindre så är detta förstås väldigt relativt. Eftersom SX-F 350 är mycket kraftfull i sin fabriksversion, den har inte en enda dödpunkt och den gillar att varva högt. Denna allrounder fortsätter bara att springa! 'The Whipmaster' förklarade själv för journalisterna att motorn är precis som han vill och att han bara har vunnit några GP under sitt tredje år. Vi gillar att tro honom. Jag fick också växla mindre med 350:an än med Max Nagls cykel.
Vi har samlat några detaljbilder på Cairolis SX-F 350!
[Nggallery id = 149]
"Kör fort, det är kallelsen för Cairolis orange raket!"
Jag hade märkt tidigare att 'der Max' har en exceptionell kroppsbyggnad. Men med tanke på den fenomenala kraften hos hans 450 är detta en nödvändighet. Även om det finns starka likheter mellan Cairoli- och Nagl-motorerna är de karaktärsmässigt helt olika. Det är som att välja ut en söt ponny till sin lillebror på mässan. De ser alla likadana ut och de går runt i varven och ser uttråkade ut... Tills den ponnyn förvandlas till en grym bronco!
Ärligt talat, jag kunde bara inte köra fabriken SX-F 450. Han var för brutal. Dessutom steg hans varv snabbt jämfört med Cairolis. Kartläggningsmässigt kunde man välja mellan två alternativ, varav det första fortsatte under väldigt lång tid och det andra bjöd på mer kraft i botten. I verkliga siffror är skillnaden i vikt mellan 350:an och 450:an ganska begränsad, men den senare känns mycket tyngre under körning. Om du inte har kompetensen som en superatlet är det bäst att avstå! I så fall tar motorn över och att ställa in en rad konstanta varvtider är helt uteslutet.
Återigen är fjädring och bromsar av exceptionell kvalitet. När du pratar med personerna i teamet upptäcker du alltmer att dessa toppmaskiner är resultatet av anpassning. Det som fungerar för en person kan vara hopplöst för en annan. Jag njöt verkligen av denna upplevelse. Att tillbringa en dag med att smaka den haute cuisine som Red Bull-KTM-teamet förbereder är en barndomsdröm för varje motocrossförare! Om vi var tvungna att göra vårt val i slutet av dagen, skulle jag utan tvekan gå med SX-F 250. På ett annat sätt är detta ytterligare en bekräftelse på hur bra KTM MX2-cyklarna har kört sedan jag har varit i den dagligt liv Jag är själv en MX1-åkare!
Sist men inte minst de detaljerade namnen på Max Nagls SX-F 450
[Nggallery id = 150]
Kreditbilder: Ray Archer
Dina reaktioner