Många hade helt glömt bort honom när han plötsligt vann den andra omgången av det italienska mästerskapet för några veckor sedan. Vi pratar såklart om Julien Lieber. Den introverta belgaren kom verkligen till sin rätt 2015 under Standing Construct-teamets vingar. Men lika vackert som 2015 var, 2016 var så jävla taskigt. Båda höfterna fick allvarliga skador i kraschen i Thailand 2015. Säsongen slutade dock med en 6:e plats i världscupen. Under tiden fortsatte mannen från Malmedy att drabbas av höftproblem. Man trodde att "städa" höfterna skulle göra skillnad, men när skadorna blev synliga förvandlades plötsligt städningen till en genomgripande renovering. Säsongen 2016 blev helt kort, konfirmationsåret gick inte att leverera och pensionerade Julien Lieber föll helt utanför radarn för många... Tills förra månaden i Malagrotta.
JL: Jag blev väldigt förvånad. Att kunna återvända till konkurrensen kändes redan som en seger i sig. Speciellt efter alla problem jag har fått utstå under det senaste året. Att vinna det första loppet känns fantastiskt! Även om min åkning inte var perfekt och jag hade mycket armpump så kunde jag fortsätta loppet till slutet och det var i princip det viktigaste, kanske till och med viktigare än positionen.
Inget lag har gett dig en plats för 2017, varför är det så?
Det var först i sista minuten som Yamaha informerade mig om att de inte skulle fortsätta med mitt team, Standing Construct, och att det inte längre skulle finnas en plats för mig på Yamaha. I det ögonblicket stod det också klart att de flesta fabriksteam redan hade fixat sin line-up. Ryktena på många webbplatser som placerade mig på HRC Honda diskuterades aldrig. Jag har aldrig fått ett erbjudande från dem.
Du gav dock inte upp. Inget lag hämtade dig, så du satte upp ditt eget privata team. Förändrar det mycket för dig?
Nej, för jag behöver fortfarande bara fokusera på min träning, precis som det var i proffslagen. Min bror Cedric och resten av familjen tar hand om affärssidan av laget.
I år kommer du att tävla i världsmästerskapet på en KTM. Hyr du fabriksutrustning eller utvecklar du själv ett konkurrenskraftigt paket med några partners?
Vi utvecklar vår egen motor. Vi kan räkna med stöd från KTM för vissa fabriksdelar, men vi har inte hela fabriksmaskinen.
Om åldersgränsen förblir som den är, och det verkar så, så blir 2017 ditt sista år i MX2-klassen. Gör det dig lite nervös?
Ja, det blir min sista säsong i MX2-klassen men det gör mig inte riktigt nervös för jag vill bara göra det bästa av det och se hur det går.
Det är sant som du säger, men många bra piloter från EMX250 har också blivit befordrade till WKMX2. Så jag vill inte dra några slutsatser för snabbt. Vi får se hur det går efter några Grand Prix-lopp och sedan kan vi sätta upp ett mål.
Kan detta möjligen vara året då Julien Lieber vinner sin första Grand Prix?
Självklart skulle jag vilja vinna minst ett Grand Prix. Men utan tvekan kommer alla piloter nu att vara sugna på Grand Prix-seger, nu när Jeffrey Herlings har bytt till MXGP.
2015 uppnådde du ditt första pallresultat, vilket också var din bästa säsong hittills. Hur starkt känner du när du jämför Julien Lieber 2015-versionen med februari 2017-versionen?
Det är svårt att jämföra, för det var länge sedan och jag var på en annan cykel då, men jag mår väldigt bra för tillfället. Allt går som planerat med utbildningen som jag kunde genomföra under bra förhållanden, motorerna som är bra och mitt stöd bestående av människor som vet vad de gör. Självklart kommer det första Grand Prix inte att gå smidigt, eftersom jag inte har behövt tävla på den nivån sedan september 2015 med Motocross des Nations i Ernee, men vi kommer att göra allt vi kan för att komma in i rytmen så snabbt som möjligt.
Ok Julien, tack så mycket för denna intervju och lycka till under 2017.
Text & Intervju: Matthias Van Eeckhoven – Foton: Offroad Pro Racing, CDS & Bavo