De som når toppen får mest uppmärksamhet i media och belönas med de bästa kontrakten. Innan detta händer har varje ryttare åkt en lång och hård väg. Därför vill vi presentera dig för Wannes van de Voorde (14), som kämpar hårt för att nå sina mål. Från och med nu kommer vi regelbundet att låta honom tala i sin egen kolumn på MXMag!
"Var ska jag börja för folk som inte känner mig ännu? Kanske en sådan här krönika är svårare än jag trodde hahaha. Jag bor i Sint-Katelijne Waver, nära Mechelen, och jag har en äldre bror, Thomas, och en äldre syster Sarah. I skolan följer jag 3de år i elektromekanik vid VTI i Lier. Speciellt för mina holländska vänner kommer jag emellanåt att posta något på dialekten här, då blir rollerna ombytta och man lär sig något hahaha. 😉
Jag började faktiskt tävla på fyrhjulingen i trädgården och på moped när jag var tre år. Förmodligen som många ryttare! Steg för steg började vi sedan leta efter hårdare konkurrens. Först JMS, UMC och MC Lille, senare även i KNMV. Och för två år sedan började jag i 85cc på BMB. Förra året blev jag Belgisk mästare bland ungdomar. Jag kom 5 i min första europeiska tävling i Sint-Isidorushoevede och med Belgian Junior Knights vann vi Future Cup i Baisieux. Eftersom jag också var bäst individuellt i 85cc var Coupe de l'Avenir en alldeles underbar upplevelse! I min egen kommun fick jag även priset som "Årets talang". Mycket coolt, 2016 var verkligen ett framgångsrikt år.
Utan min vanliga tränare Jürgen Van Bellingen Jag skulle aldrig ha nått den här nivån från MX-Academy! Jag kan också säga att jag har lärt mig mycket av träningen och utbildningen från den belgiska föreningen med Yves Devlaminck. Och i slutet av 2016 hade jag dock turen att bli utvald att delta i den första MXGP Rookies. Kanske har du hört något om det? Detta var ett pilotprojekt av FIM-Europe tillsammans med YouthStream och KNMV. Kort och gott kan man säga att man som ung talang lever så mycket som möjligt som proffs! Det är heltidsutbildning för att bli motocrossförare. I praktiken innebär detta många timmars sport per vecka, allt under bästa förhållanden med erfarna och professionella personer som den holländska förbundstränaren Marcel Hartman som var ansvarig för projektet. Nedan kan ni se några intryck av mig och de andra ryttarna som MXGP-rookies!
Som MXGP-rookie tillbringade jag fyra månader i Högpresterande center stannade i Papendal. Kalla det Nederländernas olympiska sportcenter, där omkring 350 idrottare från 12 sporter bor och tränar. Bara det var väldigt speciellt! Jag var den enda belgaren i gruppen bland tre holländska ryttare, Marcel Conijn, Raivo Dankers en Raf Meuwissen och en tysk Marnique Appelt. Vi blev guidade dit vad gäller fysisk träning, kost, mental träning och motorisk träning.
På förmiddagen blev det tid för vanligt skolarbete, fysisk träning på eftermiddagen och motorcykelträning på onsdag eftermiddag... Ett tufft program!
"Jag tyckte i alla fall att det var en stor ära att vara en av de första MXGP-rookiesna. "
För mig fanns det en nackdel: jag var tvungen att hantera två brutna nyckelben i snabb följd under denna period. Eftersom jag nyligen hade bytt till 125cc kunde jag springa färre timmar på vintern än vad som var planerat. Att vara närvarande under en motorcykelutbildning och inte kunna köra själv är ”att anstränga sin ekonomi”. Positivt, jag upptäckte en ny talang: att ta bilder hahaha. Jag var fortfarande tvungen att hålla tyst och sedan tog jag bilder på de andra åkarna... Men Bertje och hans medfotografer ska inte vara rädda för nu, jag kör bara vidare. 🙂
För två veckor sedan sa jag adjö till mitt "MXGP-rookieship." Mycket har hänt mig under dessa fyra månader som "MXGP-rookie", men jag kommer definitivt att ta med mig den erfarenheten! Från vår huvudtränare Marcel (Hartman) och hans assistent Herjan Brakke, konditionstränare Dave O'Mahony (Sol grellige med skägget på bilderna ovan), mentalcoachen Henry, sjukgymnasterna Sander och Anique, läkaren Hiske, skolkuratorn Tijn, nutritionisten Anja tot Carlo Hulsen och till alla andra som hjälpte till: stort tack!
Nu hemma, vi försöker göra allt ännu bättre den här säsongen. Förutom motorcykelutbildningen med Jurgen (red. Van Bellingen) hjälper till Ricky Nijs mig till exempel för fysisk träning och kost. Under tiden har såklart crosssäsongen redan börjat och det började väldigt bra för mig. Även om jag bara hade cyklat lite kunde jag vinna direkt i de belgiska mästerskapen i Moerbeke. En bra start för mig, mitt team (Foton-Bertje & Co MX team) och vår huvudsponsor Denicol!
Efter Moerbeke började det mer seriösa arbetet med ONK i Axel och förra veckan Dutch Masters i Oss. På vår dialekt skulle de säga, "Du var förmodligen förvånad över hur lågorna brann där?" Det är inte så illa. Min 15de plats i Oss och 16de utrymmet i Axel är förstås mycket mindre än i BK. Men nivån i Nederländerna är helt enkelt superhög i sådana tävlingar! Speciellt för att det är många internationella ryttare på tävlingen varje gång, så det är mer ett mini-EM. Den tävlingen är den bästa lärandeupplevelsen eftersom jag också vill delta i några EM-tävlingar i år.
I helgen åker jag tillbaka i mitt eget land i Lommel där den andra omgången av det belgiska mästerskapet äger rum. Och under påsklovet finns det tid att hinna med några motorcykeltimmar tack vare en praktikplats hos Belgiska juniorriddare första veckan och andra veckan är det praktik hos MX-Academy. Så nu är ni alla med. Om du ser mig, eller min pappa eller min mamma, låt mig veta vad du tyckte om min första kolumn! Eller om du vill veta något till nästa gång eller om du tycker att jag absolut borde diskutera ett visst ämne... Jag vill gärna höra från dig. Och nu när vi känner varandra lite bättre kallar mina vänner och familj mig Wanny!
Vi ses på banan,
#65 Wannes
foton: Jarno Schurgers, Foton Bertje