Intervju med KNMV-landstränaren Marcel Hartman
Till skillnad från sin fotbollskollega Dick Advocaat brukar Marcel Hartman (45), motocrosslandstränaren för KNMV, arbeta i skymundan. Hartman sysslar främst med ungdomsträning. Dessutom är han även allmän sportchef för motocross inom KNMV. I denna egenskap är han också ansvarig för valet av holländska MX of Nations och European Motocross of Nations-lag. Marcel var också nära involverad i MXGP Rookies-projektet från KNMV. MXMag slog sig ner med Gelderlänningen för ett fascinerande samtal om talangutveckling, holländsk ungdom, motocrosskultur och mycket mer.
Presentera dig för människor som inte känner dig (ännu)?
Marcel Hartman: "Jag har kört motocross sedan jag var 8, och när jag var 11 åkte jag mitt första lopp på KNMV på 80cc. Mellan 1990 och 2005 red jag som senior/Inter både hemma och utomlands. Jag har byggt upp 24 års tävlingserfarenhet på detta sätt. Från ungdom till och med ONK, EM och VM. I slutet av 90-talet tog jag utbildarens diplom (ungdomsmotorsporttränare) och sedan 2004 har jag fokuserat mer intensivt på att ge MX-träning, både till nybörjare och förare på internationell nivå. Jag hade arbetat för KNMV ett tag som tränare för uttagningen i Centraldistriktet och som tränare/handledare för holländska ryttare vid världscup- och EM-tävlingar. Sedan oktober 2012 har jag blivit utsedd till KNMV nationell motocrosstränare.”
Hur hamnar du i det holländska urvalet?
Hartman: "En del förändringar har gjorts sedan 2014. Vi arbetar med ett scoutingprogram i slutet av året. Till exempel anordnar vi flera scoutingdagar där människor på alla nivåer kan träda fram. Då baseras urvalet på körteknik. Vi kommer också att slutföra ett separat program med förarna. Genom försvaret testas ryttare inom andra områden: fysiska tester, styrka, flexibilitet, you name it. Det finns två lager i urvalet. Den första är 'International selection' med pojkar som främst är aktiva i EM. Nedanför detta finns en något bredare grupp som vi kallar 'Nationellt urval'. I den gruppen ingår även holländska ungdomar som väljer att inte åka internationellt, eftersom alla inte har det alternativet. Vi vill också erbjuda visst stöd till pojkar som vill förbättra sig i vår egen tävling.”
Vem är med i den internationella uttagningen i år?
Hartman: “Brian van der Klij, Raf Meuwissen och Raivo Dankers i EMX125. Och så finns det Marcel Conijn i EMX250.”
Vad tycker du om prestationen så här långt?
Hartman: – Generellt sett är det ganska nedslående. De är inte där vi tycker att de borde vara. Tävlingen ligger tätt och det handlar om detaljer. Som tur är ser vi ibland att det säkert ligger något i det, vilket Raivo Dankers visade i andra heatet i Ernée där han slutade 9:a. Ottobiano var också positiv, både för Raivo och Raf Meuwissen. Vi tror att det finns mer i det... Men du är bara så bra som ditt senaste resultat!”
Vem tror du har störst potential i den gruppen?
Hartman: ”De har alla potential annars hade vi inte börjat jobba på dem, men det har att göra med många faktorer. Prestandamässigt är detta i princip Raivo. Men vi vill inte fokusera för mycket på en förare eftersom han fortfarande har många steg att ta.”
Varför är holländska ungdomar mindre involverade i internationella tävlingar? Detta har inte bara att göra med erfarenhet på hårda eller sandspår.
Hartman: "Takter. De internationella förarna deltar i tävlingar på tre nivåer: ONK, Dutch Masters of Motocross och EMX125. Det går riktigt bra i ONK-loppen eftersom de tävlar mot killar som de känner väl. Och de är också mycket bekanta med kretsarna. På Dutch Masters finns det redan mer inflytande från utlandet, vilket gör det mer spännande. Och EMX är helt spännande, åtminstone enligt deras erfarenhet. Medan spelet förblir detsamma; en startgrind faller och du måste köra så fort som möjligt tills du kommer i mål. Så det har också att göra med hur du ser på det och hur du hanterar den pressen.”
Så att hantera (sina) förväntningar är en mycket viktig del?
Hartman: ”Visst, vi jobbar med de där pojkarna varje vecka och vi vet också vad de kan göra på träningen. Det är ännu inte vad vi ser på högsta nivå.”
Spelar det någon roll att de där EMX-tävlingarna inte längre äger rum utanför rampljuset som de brukade? Nu åker EMX125 och EMX250 under en GP-helg, med mer intresse från media och allmänhet, inför GP-lagledare och sponsorer.
Hartman: ”Tja, skillnaderna blir också väldigt små mellan förare. Det ser man i nästan alla sporter. Allt som händer runt omkring, att hantera risker, med alla möjliga intressen, som blir viktigare. Vissa människor hanterar detta lättare än andra. Vi tittar på var varje förare står på olika områden. Det finns motorcykling, är du tekniskt bra nog? Om du inte har tekniken som gör att du kan gå snabbare kommer du att stöta på detta förr snarare än senare. Sedan har du den fysiska aspekten, näring, sömn och allt som hör till det. Det är inte ett enkelt tredelat pussel! Tvärtom, det är väldigt komplext och alla dessa partiklar måste hamna på rätt plats. Med den ena måste man betona de tekniska aspekterna av körningen, med den andra måste man få upp den fysiska kompetensen och sedan kan man fortsätta bygga. Om man ger pojkar på 14, 15 eller 16 tio saker samtidigt blir de ganska förvirrade.”
Det betyder förmodligen också att det ibland tar tid att se effekterna av en sådan intensiv vägledning. Till exempel när det gäller de ryttare som deltog i MXGP Rookies. Kan vi säga att de också kommer att skörda frukterna av detta på längre sikt än vad vi ser nu?
Hartman: "MXGP Rookies var ett pilotprojekt för motocross. Inom andra idrotter är det sedan länge etablerat att vara aktiv på detta sätt varje dag på Sportcentrum Papendal. Vi hoppas att detta tillvägagångssätt kommer att ge resultat även för vår sport. Bara du ser att det också har sina begränsningar. Detta pilotprojekt varade i fyra månader. Åkarna återgår sedan till sin hemmasituation. Då har du som handledare mindre vägledning. Sedan finns det många andra som utövar inflytande. I ett sådant ögonblick ser du förändringar komma igen. Det som byggdes upp fint under vintern kommer inte att fortsätta. Det är bara situationen. Vi kan inte ändra så snabbt, snabbt. Även om vi jobbar hårt för att skapa en så intensiv vägledning. Det är trots allt också viktigt för unga motoridrottare att arbeta på ett så grundligt sätt vecka ut, vecka in. Lyckligtvis finns det i Nederländerna stöd från NOC-NSF (red., Dutch Olympic Committee, Dutch Sports Federation). Vi får också i allt större utsträckning möjlighet att använda anläggningar som Papendal. Dessutom har det skett en viss utveckling inom motocrosskulturen. Många tycker att det är enkelt, bara ge den gas. Med pojkarna som genomförde MXGP Rookies-banan kunde vi åtminstone visa vad det innebär att vara engagerad i sin sport som en toppatlet. Detta har ännu inte penetrerat motocross. Jag uttryckte det enkelt: en löprunda under veckan för fysisk kondition och varv på motorcykeln för att jobba med körtekniken. Då får det vara nog! Man ser att det håller på att förändras eftersom tävlingarna blir tuffare, både i MXGP, MX2 och EMX.”
Har den holländska ungdomen blivit svagare eller har den internationella konkurrensen blivit starkare?
Hartman: "Jag tycker att du ska slå ihop de två. Ungdomarna kommer från ett annat mönster, men det ser man även i andra europeiska länder. Sedan har du pojkar som hämtar det tidigt: 'Om jag vill uppnå det här måste jag göra det.' Då är det ett medvetet val. Hur vill du vara involverad i din sport?”
Det slår mig att det i Nederländerna har varit ett större engagemang från föräldrar att delta i EM under ett antal år. Speciellt jämfört med Belgien.
Hartman: ”Vi försöker också införa detta i tid i vår ungdomsutbildning. Med all respekt betyder det inte bara att man tävlar i nationella tävlingar. Det är inte tillräckligt. Vi försöker också förbereda människor på detta om de har internationella ambitioner. Då måste man också ta rätt steg i tid. Att se en match och inse att det går fort är något annat än att veta varför det går så fort. Och det måste också vara ekonomiskt möjligt, genom stöd av lag eller sponsorer. Upp till och med 125cc kan du fortfarande göra det själv. Speciellt från EMX250 och framåt blir materialet så viktigt att det nästan är omöjligt för rent privata ändamål.”
I mer strukturerade team finns ofta en fysisk handledare eller tränare. Skapar inte det konflikt med din roll?
Hartman: – Vi försöker hitta ett samarbete i det här. Vårt program är väldigt intensivt för de internationella åkarna, så det är svårt att göra mycket utöver det. Men det är verkligen en poäng för framtiden att stärka varandra.”
Vissa förbund väljer att fokusera hårt på en eller två talanger. Andra ser det främst som ett stöd som också borde vara bredare.
Hartman: ”Det är en klassisk fråga inom toppidrottspolitiken. Kommer vi att fokusera all uppmärksamhet och resurser på en eller två förare med störst potential? Eller ska vi stötta en större grupp ryttare? Det är ett val man måste göra som förening. Och inte ens bara som enskild federation. Man ser även denna hänsyn i olika länder i deras idrottspolitik generellt. Det är förstås stor skillnad mellan att meta i en mycket stor damm eller att använda vissa procedurer för att uppskatta vilka 3 eller 4 ryttare du kommer att fokusera på. Dessutom beror det också på vad dina mål är som organisation. Vår ambition är att förbereda förare så att de kan hämtas av stora team. Det finns också fler som hjälper till med deras vägledning. Men om vi fortfarande kan stödja en sådan person som är i ett professionellt team, kommer vi inte att tveka att göra det.”
Framgången har många fäder, men det finns ryttare från KNMV-utbildningen som man är extra stolt över. Var det fanns ett tydligt bidrag till den senare karriären?
Hartman: ”Det är svårt att uppskatta hur mycket det har gett någon. Å andra sidan är det sant att alla nuvarande holländska förare på högsta nivå, jag pratar om Jeffrey Herlings, Glenn Coldenhoff, Brian Bogers, Davy Pootjes, Micha-Boy De Waal, Freek van der Vlist... De har alla minst en eller deltagit i KNMV-uttagningen under flera år. Alla tog de något från den träningen. För en skulle det ha varit 10 %, för den andra 25 %.”
I GP upplever Nederländerna en boom med starka ryttare i MXGP och MX2, förra året en andraplats i MX of Nations. Det måste skapa fart?
Hartman: – Det är såklart en del av det. Om du har goda exempel på hög nivå i ditt eget land så ser förhoppningsvis ungdomarna upp till dem och inspireras av dem! Ungdomsakademin finns då för att se till att det blir uppföljning. Åldersmässigt har vi GP-åkare som fortfarande kan tävla ett tag. Men bakom det vill vi gärna se förare på hög nivå igen. Det finns nu en lucka i EMX250 eftersom alla killar som var i den, som Bas Vaessen och så vidare, nu är med i GP. Så vi måste ge substans för detta och det kommer inte att ske automatiskt! Finns det toppspelare blir det lättare att jobba för ungdomsträning än om det inte finns någon. Det har vi också sett på hemmaplan i landsvägsloppet. För några år sedan fick de inte längre subventioner från NOC-NSF eftersom det inte fanns några prestationer. KNMV angav då: "Observera, vi tror att några män kommer igen." Du får då svaret: 'Ja, men inte för tillfället.' Sedan förra året har det varit förnyat stöd på grund av Michael van der Marks (red. World Superbike Championship) och Bo Bendsneyders prestationer.”
Enbart träning är inte heller guldkanten. Oavsett hur genomtänkt och professionellt arbetet inom ett program är.
Hartman: "Det finns faktiskt aldrig några garantier. Jag vet vad vissa GP-ryttare kämpar med nu, medan det förklarades för dem för flera år sedan som medlem i det holländska urvalet att de var tvungna att göra justeringar. Då greps den inte. År senare måste de fortfarande arbeta med det och det är en stor förändring. Så det beror verkligen på hur de hanterar det. Detta understryker också miljöns betydelse för en toppidrottare. Att dagligen jobba med sin sport i kombination med skolan är faktiskt det upplägg som verkar bäst för oss. Det är så det fungerar för andra unga toppidrottare.”
Best practice, med andra ord de metoder och tekniker som fungerar bäst, börjar sakta accepteras inom motocross. Många människor är inte öppna för att lära sig eller så skjuter de efter budbäraren istället för budskapet.
Hartman: "Många val som görs av eller för unga motocrossförare ligger verkligen inte i deras eget intresse. Så fort någon når framgång lokalt märker man att det blir viktigt att hålla en så ung idrottsman "nöjd". Det ser man väldigt ofta i motocross, och inte bara i Nederländerna. Ett sådant barn kallas då "talang" fastnat på. Han får sina koppar, en bit i tidningen. Så han tänker: 'Jag är killen!' Alla hemma är förstås väldigt stolta över sin son: 'Såg du det, det är vår son!' Den lille vill ha en ny cykel eftersom den gamla inte passar längre. Hupakee, du skaffar en ny cykel. Den nya Oakley är också trevlig för att hålla honom glad. Den typen av beteende hjälper dig inte att förbereda dig för det riktiga. Börjar du köra bil i Europa kommer ingenting att gå smidigt eftersom det är krig här! Att sedan plötsligt behöva köra om 20:e plats är svårt att acceptera. Både för föraren och för hans familj.”
Håller helt med, mentalitet är allt. Däremot kanske du har en ryttare som har rätt inställning och sportslig potential, men han har inte budget att åka på EM-nivå på ett helt år. Det kräver också rätt val.
Hartman: "Visst, då måste du vara ärlig om det. Tyvärr stöter du på människor som har korsat över allt. Men använde de sin budget klokt? Vad hjälper en motor som är helt topp om föraren inte är redo för det än? Vilka är de saknade länkarna för att ta ryttaren själv till nästa nivå? Vi försöker göra det tydligt, men ärligt talat, det budskapet når ofta inte fram. Som att prata med en vägg. Resultatet är att folk inte planerar bra med sin budget. Om du vet att du ska åka EMX nästa år kan du förbereda dig på det nu. Om du vet att motorn måste vara bra, då har du möjlighet att investera lite i den.”
Vad gör det här jobbet så speciellt för dig personligen?
Hartman: "Idrott är alltid spännande och utmanande. Ibland tänker man: 'Hur är det möjligt att det fortfarande fungerar och att resultat uppnås. Och vice versa, det kan ibland vara en besvikelse precis när du verkligen förväntar dig det. Det bästa för mig är ändå att jag kan dela med mig av mina kunskaper och färdigheter – som jag har samlat på mig med stor skam och skam. Crossracing är helt enkelt en passion och det sitter väldigt djupt. Om jag kan rädda någon annan från att göra samma misstag som jag gjorde då är det tillfredsställande.”
Sist men inte minst, vad ska människor göra som är intresserade av att delta i nästa MXGP Rookie-projekt?
Hartman: ”Då borde de definitivt kontakta oss. Du kan göra detta via din e-post sport@knmv.nl av telefonisk +31 26 3528511. "
Bra! tack för din tid Marcel och lycka till för resten av säsongen.
Hartman: "Välkommen, vi är på rätt väg!"
Alla som är på Twitter kan följa Marcel via @MXTalentKNMV
foton: Bavo, Jarno Schurgers, Ray Archer
Också att läsa
FOTO: Dag två i Mons
Idag var andra dagen av acceleration på Bois Brûlé-banan i Mons. Vår fotograf var där för att fånga allt. Han…Leferink vinner ONK Sidecars St.Isidorushoeve!
Bröderna Tim och Sem Leferink lyckades vinna sin allra första ONK Sidecar Cross i St.Isidorushoeve. De vann båda de kaotiska och spännande heaten som hölls. Hermans/Van den…FOTO: Endurance BEX i Mons
Den fjärde BEX 5-timmars International Endurance (Belgian Endurance-cross Championship), även känd som 'Endurance du Doudou', ägde rum i går på den berömda Circuit du Bois Brûlé i Mons-Ghlin! Det var …VIDEO: Höjdpunkter Supercross Philadelphia 2024
Den femtonde omgången av Monster Energy AMA Supercross Championship hölls i Philadelphia. I 250SX-finalen kunde Max Anstie ta sin andra supercross-seger. Jett Lawrence som visste...
Dina reaktioner