Intervju Mark Boot
Versionen av BLØFs radiohit “Zoutelande” med den flamländska sångerskan Geike Arnaert måste Mark Boot (26) låta bekant. Det kan fungera som soundtracket till den här intervjun på grund av den holländska-belgiska kombinationen eller på grund av strandloppet i Zoutelande förstås!
Mark Boot från Zierikzee är därför mer känd i Flandern än i Nederländerna. Ännu mer så, 2017 vann MC Mikkola-föraren sin första belgiska MX2-titel som kronan på sin stora karriär utomlands. Förutom den ledande damen Nancy van de Ven är Boot en av galjonsfigurerna inom Zeeland motocross.
Men Mark uppnådde främst sina prestationer i Belgien. Han vann till exempel Rookie Cup 2008, blev vice mästare i MX2011 efter Kevin Fors 2, vann Inters Open Challenger Trophy 2012, gjorde samma sak i MX2 Challenger Trophy 2015 och 2016. Till råga på allt , han respekterade själv logiken genom att ständigt förbättra sig i det belgiska MX2-mästerskapet de senaste åren. Mark slutade trea 2015, blev vice mästare efter Kevin Wouts 2016 och vann slutligen huvudpriset förra året.
Grattis, äntligen en belgisk titel! Kan vi säga det?
Mark Boot: "Tack, faktiskt. Jag vann Challenger Cup några år i rad. Enligt min åsikt är det inte den belgiska titeln, så det var ett stort nöje för mig att bli belgisk MX2-mästare. Fast jag måste säga att det var ekonomiskt mer attraktivt att vinna Challenger Cup! Visst hade jag lite tur att Jago Geerts missade lopp, också på grund av EM MX2 förstås. Ändå fick jag den inte i present själv. I mitten av året skadade jag min armbåge, vilket fortfarande stör mig lite nu.”
Titeln kom verkligen inte utan kamp.
Mark Boot: "Nej, visst, de första tävlingarna tillbaka hade jag väldigt ont på cykeln på grund av den armbågsskadan. Men jag visste att jag var tvungen att ta poäng för mästerskapet. Man kunde också se på min körning att det inte gick bra. Det tog blod, svett och tårar till slutet. Jag måste definitivt tacka min vän Valerie för hon har alltid stöttat och uppmuntrat mig. Precis som mina föräldrar, min syster och min svåger. Men MC Mikkola och goda vänner på korset fortsatte också att påverka mig. Mentalt var det väldigt svårt ibland. Det är inte lätt att fortsätta kämpa när du inte rider på din bästa nivå.”
I MX2:an ska man tävla mot unghundarna. Ofta internationella ryttare med ambition som automatiskt får det att gå fort eller ryttare som lever som proffs.
Mark Boot: ”För mig är ett sådant BK helt enkelt det högsta som går att uppnå. Även om det är min hobby så måste man fortfarande jobba hårt för att ligga längst fram. Att ägna den nödvändiga ansträngningen varje vecka för att genomföra konditionsträning 2 eller 3 gånger i veckan är faktiskt den svåraste delen. Speciellt för att jag redan har ett ganska tufft jobb. Som trädgårdsmästare är jag ute hela dagarna, vilket ofta är ganska fysiskt. Dessutom är träning en uppoffring... Varje år försöker jag bara hitta en ny utmaning. Man behöver så stora budgetar för internationella planer, det är helt enkelt inte möjligt.”
Vad är den nya utmaningen för 2018?
Känga: ”Den nya klassindelningen gör det möjligt att starta i MX250 med en 2 tvåtaktare. Därför valde jag att köpa en KTM 250SX. Förutom min väldigt kortlivade 125cc-period har jag alltid kört fyrtaktare! Det var länge sedan jag körde tvåtakt, men jag gillar det. Det är också annorlunda att köra, men de ekonomiska aspekterna är också positiva. När det gäller underhåll är en tvåtakts helt enkelt mycket billigare.”
Vad är hemligheten bakom dina bra startar?
Känga: "Tja, jag tycker att det är en bra reaktion. Jag har också mitt år. Så jag tror att motorn säkert spelar roll också. I år fick jag nöja mig med tre motorer, varav en var en reservmotor. Men jag hittade inte till på 2016 års cykel, som faktiskt var min bästa cykel. Jag gillade verkligen inte ramen. Sedan köpte vi en begagnad 2015 av en hobbyist... För 2016 som vi sålde fick vi en inbytt 2014. Konstigt nog körde jag faktiskt nästan hela BMB-säsongen på den där 2014 års modellen. Den saken hade aldrig riktigt haft "smärta" så det gjorde skillnad! Det var så att säga en version av motorn som inte hade fått något gjort åt sig. Ändå ser man att man med en sådan standardmotor, bra lyhördhet och ett passande utväxlingsförhållande kan uppnå frontstarter. Vi behöll HGS-avgasröret som fanns på det när vi köpte det. Inget annat hade gjorts åt det. I Kester tog jag holeshot i första motot. När du tittar på bilderna efteråt och ser vem som stod bredvid mig... Bra män med utmärkt utrustning. ”
Hur länge har du kört för MC Mikkola?
Känga: "Det var ett tag sedan i alla fall! Jag tror från 2011, så det här är min åttonde säsong nu. Allt är alltid väldigt välorganiserat och bandet mellan åkarna är utmärkt. ”
Det är trevligt att se att man också har en riktig klubbstämning med ryttare på olika nivåer. Försöker du också föra vidare din kunskap och erfarenhet?
Känga: ”Jag är redan öppen för det, men det beror också på vad förarna själva vill. Varje år gjorde vi en utbildningspraktik som en tränare tillfrågades om i början. Jag har haft mitt KNMV-tränardiplom i ett antal år, varefter Heikki (red. Declercq, ordförande MC Mikkola) frågade mig om jag skulle vilja undervisa. Det i sig är jättebra, men jag behöver inte förklara för Donny Schmidt, Jochem Walckiers eller Roy Silliën hur man tar en böj! Tvärtom tror jag att Roy kan förklara för mig hur man gör, speciellt på hårda ytor, men även i sand. Vi har därför valt att fokusera på ungdomsryttare. Fördelningen sker något automatiskt. Jag talar inte franska så Roy kan ta itu med de fransktalande förarna. Och det är så vi delar upp helgen. Jochem är gyminstruktör och han sköter uppvärmningen. På så sätt kan man se att det finns ett starkt band i teamet för att hjälpa varandra vidare.”
Jag hörde att du också tränar i Zeeland.
Känga: ”Det stämmer, jag har jobbat med det i ett antal år tillsammans med min kompis Frank Rottier. Han är också tävlingsledare på KNMV och är väldigt engagerad i ungdomen. Frank är också ordförande i en av de fem klubbarna i Zeeland: Wemeldinge. Dessa träningspass går bra eftersom det till exempel i Westdorpe är 30 eller 40 ryttare som anmäler sig varje gång. Nu vill vi utöka det lite längre till Belgien. Nästa vecka har vi - för tredje gången nu - en träningskväll i Goes nu på lördag. ”
Vilken match ser du mest fram emot?
Boot: ”Det finns ingen tävling direkt som jag verkligen tycker, det här är jättebra, det måste hända här! Jag brukade ha det i sanden. Lägg mig nu i Dutch Masters och jag kommer bara in bland de 20 bästa. Speciellt i sanden är nivån i Nederländerna helt enkelt högre än i Belgien. En belgare är lite mer allround, han kan köra lite i sanden, han kan köra lite på den snabba banan. Nu när jag blir äldre märker jag att ungdomen kommer. I början fungerade det inte så bra i Belgien på de där hårda banorna, men nu trivs jag mer och mer. Bara lite mitt emot sanden. Det är kul i femton minuter och sedan tänker jag: vad gillade jag så mycket med det här förr! Jag gillar alltid Axel. I Belgien tror de alltid att det är min hemmamatch, men det är fortfarande en timmes bilfärd bort. Jag gillade också Baisieux, en fin layout där. Dessutom är Mons en tävling som jag gillar och ser fram emot."
Vad är ditt råd till en ung kille som vill klara sig i cross country?
Känga: ”Mina föräldrar var också tvungna att göra val tidigare. Det fanns en hel del erbjudanden om att köra i internationella privata team. Jag tror att det är viktigt att tänka på vissa saker fyra gånger. Många lag gör verkligen framträdanden. De föreslår att man skaffar en motorcykel och det och det och hjälper till. När push kommer att knuffa måste du betala för din egen motorcykel, även om det i kontraktet står att den faktiskt tillhör laget i slutet av säsongen. Det är inte alltid så. Men för att verkligen nå dit krävs mycket talang. Det finns bara en handfull av dessa i världen. Jag menar ryttare som klarade sig utan stora investeringar. En Jeffrey Herlings, en Ken Roczen, en Marvin Musquin. Många andra GP-åkare var tvungna att satsa stort själva åtminstone under de första åren. Eller så behöver du turen att dina föräldrar har ett välskött företag och att de är villiga att investera. Eller så måste du jobba så hårt att du förtjänar att vara där. I KNMV red jag tillsammans med Glenn Coldenhoff som ungdom. Det var inte lätt hemma hos Glenn heller. Men Glenn har så mycket uthållighet och är en så hårt arbetande att han nu har gått med i Red Bull-KTM. Han har fortsatt att driva och utvecklas från ett lag till ett annat. Få människor får det. Om du har talang kommer du säkert att hitta din väg. Annars bör du jobba riktigt hårt och du behöver lite tur. När allt kommer omkring måste dörrarna fortfarande öppnas. För ett lag är någon som tar in pengar alltid mer attraktiv än någon utan pengar och sedan hoppas att något löser sig. Det betyder många uppoffringar. Går ut då och då eller dricker öl... Så klarar du dig inte. Jag tror att de flesta ungdomsryttare inser det nu.”
Lycka till den här säsongen och njut av födelsen av din dotter senare.
Känga: "Tack, det kommer vi definitivt att göra!"
foton: Plan-B, Kristie Pixxs, Regis Yves Creart, Nico Martin, John Oostvogels, Henk van De Haar
Också att läsa
MXMag gick för att titta på Free Energy Trailer i Olmen
Fordonssektorn leder vägen inom fordonselektrifiering och nu tar motorcykelindustrin ett liknande steg. Men att utveckla en maskin avsedd för tävlingsbruk är en helt annan sak...Robert Fobbe vid start i USA!
Robert Fobbe kommer att vara i aktion för de två första (2) tävlingarna i Lucas Oil AMA Pro Motocross Championship! Den 23-årige ryttaren kommer...Ian Ampoorter återvänder till Portugal
Efter en hel del skador kommer Ian Ampoorter att dyka upp bakom startgrinden nästa helg. GasGas-föraren reser till Agueda med gott humör för det tredje loppet i EM...Australien återvänder till MXGP-kalendern!
Från 2025 kommer Australien att vara tillbaka på FIM MXGP-MX2 World Championship-kalendern. Efter 24 år kommer ytterligare ett Grand Prix 'down-under' att hållas och detta kommer att hända...
Dina reaktioner