Michael Velkeneers nya passion
Michael Velkeneers, son till den åttafaldige GP-vinnaren Marc, var själv en stor talang som ungdomscrossförare. Men efter att Michael hängde upp sin hjälm 2016 hittade han en ny passion på två hjul: cykling. Truienaar är också engagerad i sin nya utmaning till 100 %. Eller vad tyckte du!
Velkeneers är nu 26, men han har redan kommit långt i sporten. Först som motocrossförare och sedan fyra år tillbaka på cykel. Motorljudet försvann, men drivkraften finns kvar, liksom stödet från hans sportiga familj.
Michaels främsta bedrift i sommar: från Oostende till Sint-Truiden och tillbaka. Den dagen körde han inte mindre än 450 kilometer. Med sin minnesvärda åktur, på en av årets varmaste dagar, uppmärksammade Velkeneers och hans följeslagare Fighters Against Cancer (FAC), en årlig förmån som kämpar mot barncancer.
Var du redan en ivrig cyklist under din motorsportkarriär?
Michael Velkeneers: ”Ja, absolut, speciellt för att jag har en chaufför i familjen. Min systerdotters man, Timothy Stevens (Acrog-Tormans BC/CX) körde redan ett lopp och så jag följde med honom när han cyklade. Det har bara växt därifrån. I juni grundade jag tillsammans med min gode kamrat Ruben Putzeys en egen cykelklubb som blev Kadans Cycle Club. På grund av skador är cykling också den idealiska sporten för mig eftersom det inte längre var möjligt att gå.”
De senaste veckorna har du synts här och där i regionpressen. Var och en med imponerande långa cykelturer. Det påminde oss om Cedric Grobbens och Nolan Cordens bedrifter.
Velkeneers: “Cedrics solo-turné var verkligen en stor prestation! När Corona-låsningen började hade jag och Ruben plötsligt mycket tid och vi ville göra något roligt att se fram emot. Det var så vi först kom på idén att göra en 1.000 XNUMX kilometers vecka. Vi hade planerat tre speciella turer, var och en med några turistattraktioner. Vi planerade också en rundtur i Limburg. Men det roliga var att någon annan hade kört den först. Tyvärr! Det var meningen att vi skulle åka på torsdagen men på grund av mitt arbete fick vi skjuta upp till slut. Den kvällen fick jag ett meddelande: "Du hade en väldigt trevlig åktur, det var värt att åka dem." När allt kommer omkring hade vi redan lagt själva turen på Strava, men vi trodde aldrig att någon skulle starta den tidigare!”
Men du klarade 1000 kilometersveckan med några dagars försening?
Velkeneers: "Takter. I måndags gjorde vi rundturen i Limburg med två personer. En tur på 314 kilometer. På onsdagen gjorde vi en monumenttur. Avgång från Sint-Truiden till Atomium, sedan till Muur van Geraardsbergen och därifrån via Leeuw van Waterloo hem. I fredags reste vi från vårt hem till Houffalize – där Cadans favoritcafé, Café Coureur i Borgloon, öppnar B&B nästa år – för att sedan köra vidare till finalen i Liège-Bastogne-Liège. Det skulle normalt ske vid den tiden. Det var också bra för 280 kilometer och 4.800 1.000 höjdmeter. Eftersom vi försökte köra de där 1.100 XNUMX kilometrarna på ett roligt sätt gjorde vi också lokalnyheterna med det. Till slut blev det en vecka på XNUMX XNUMX kilometer!”
Hur byggde du upp till dessa maratonturer? Dagar på 180 kilometer eller mer är inte så självklara.
Velkeneers: "Innan coronakrisen var det här väldigt intuitivt. Vi känner för att cykla idag, okej låt oss gå! Egentligen brydde vi oss aldrig om kilometer. Förra året cyklade vi till havet för första gången. Efter 100 kilometer tänkte vi, "nu är vi döda!". I år var vår första tur upp och ner till Antwerpen, bra för 200 kilometer. Därifrån började vi bygga upp, varje gång lite längre. Du kör inte 300 kilometer direkt. Du börjar med 100 km, sedan 150 km och så vidare. Utan att ens märka det cyklar jag nu fem gånger i veckan – med cykelklubben och två dagar när jag undervisar för den flamländska cykelskolan – och jag tar mig snabbt kilometer utan att behöva anstränga mig särskilt mycket. I slutet av detta år skulle jag vilja ha 20.000 XNUMX kilometer på vägmätaren!”
Vad ska man vara uppmärksam på om man vill jobba längre som nybörjarcyklist?
Velkeneers: ”Bygg upp dig bra och lyssna på din egen kropp. När du väl har tillräckligt med bas och du ställs inför en så lång resa behöver du bara tänka på en sak: tillräckligt med mat och dryck. Så länge det kommer "bränsle" in i din kropp kan du fortsätta. Om du inte längre kan äta, eller du märker att du är hungrig eller törstig, då är du för sen. Dock måste man ju också dosera något såklart. Att äta för mycket är inte heller effektivt, men du vet att du behöver konsumera cirka 90 kalorier per timme. På så sätt kan du även sprida ut det och till exempel gå på tre gånger 30 kalorier. Du bör också dricka mycket. Under vår resa till havet hade vi 72 flaskor vatten för sex personer. När vi kom hem var det bara 4 kvar. Vi red på en av årets varmaste dagar.”
Som du nyss antydde, undervisar du också på den flamländska cykelskolan. Hur kom du in på det?
Velkeneers: "Jag hörde genom Ruben (Putzeys) att de letade efter en tränare för den flamländska cykelskolan på Ciruit Zolder. Han visste att jag kom bra överens med barn och jag hade även redan mitt diplom som initiativtagare i motocross. Så undervisning är något som tilltalar mig. Marc Wauters (red. ex professionell cyklist och cykelchef för Circuit Zolder) var entusiastisk över mitt tillvägagångssätt och bad mig att komma oftare. Det var så det började. Det är därför jag nu är på Circuit Zolder på onsdagar och fredagar och jag gillar verkligen att träna barnen. Deras energi är väldigt smittsam. Särskilt onsdag är en bra dag då de berättar sina historier från loppet under helgen. (ler) De är som riktiga proffs!”
Vad är det främsta med cykling för dig?
Velkeners: "Det låter kanske galet, men det handlar om lagarbete för mig. När jag startade det fanatiskt gjorde jag överenskommelsen att jag ville gå för mina mål tillsammans med Ruben, min sparringpartner så att säga. Och jag strävar också efter den gruppkänslan i klubben. Ta med någon och uppnå mål tillsammans. Jag tittar inte bara på mig själv. I vår cykeltur till havet för Fighters against cancer var jag också mån om att vi skulle åka med sex och komma fram igen med sex. Även om jag måste dra någon med ett rep så att säga... 'Ut tillsammans, hemma tillsammans' är verkligen mitt motto. I cykelklubben vill jag att folk ska njuta av sin aktivitet. Inte för att de efter en gång säger "Aldrig igen!". Det var också svåra stunder under vår bilresa till havet, men vi hjälpte varandra igenom det. Samtidigt som vi var med en väldigt varierad grupp, någon på 26 men också en på 56. I och för sig är det också intressant att det finns så olika profiler i en grupp för då behöver ingen nödvändigtvis jämföra sig, alla är likadana olika. Men de var alla fantastiska människor med en stor passion för cykeln. Och den passionen gör skillnad när det blir svårt.”
Kan tävlingsdjuret i dig ägna sig åt cykling?
Velkeneers: ”Jag har deltagit i en amatörtävling tidigare, men utan specifika förberedelser. Rent för skojs skull. Jag skulle vilja hämta några fler snart. Jag får vänta och se om det passar mig. Egentligen litar jag främst på min uthållighet. Normalt sett borde jag kunna bevisa mig själv i ett 70 kilometers lopp.
Vad tror du gör att Kadans Cykelklubb skiljer sig från andra cykelklubbar?
Velkeneers: ”På många ställen handlar det bara om att snabbt klara en planerad rutt och så är det klart. För oss handlar det mer om erfarenhet. Snabbhet eller att vara hemma vid en viss tidpunkt är inte prioritet. Vi vill göra en annan turné varje gång. Vi har skjuts torsdag, lördag och söndag. Vi tillhandahåller tre olika grupper med tre olika hastigheter så att alla kan åka i sin egen takt. På så sätt kan du välja om du vill köra snabbare eller långsammare. Om möjligt vill vi också göra något speciellt av det. För några veckor sedan gick vi till muren i Huy. Vi körde sedan upp den för att samla in pengar till MS League. Till exempel ska vi snart till Bioracer, en partner till Kadans och Café Coureur. Där kan våra medlemmar se vad som döljer sig tekniskt sett bakom våra byxor och tröjor. Om det var Amstel Gold Race, red vi till Cauberg, vilket omedelbart gav nybörjarcyklister en uppfattning om hur det faktiskt är i verkligheten. Vi kommer givetvis att beröra mer välkända belgiska eller flamländska klättringar. Vi har till exempel många nybörjare. Gäster som spelat fotboll och nu börjat cykla under coronakrisen! Det faktum att vi tar en drink efter åkturen och ser loppet på TV gör det komplett.”
Kadans växer i alla fall snabbt har jag fått höra!
Velkeneers: "Takter. Vårt första mål var att få ihop trettio medlemmar i slutet av året. Vi är nu på 75, så det går säkert bra. Vi har fortfarande en hel del planer på att växa ytterligare, men allt är förstås fortfarande tidigt. Tja, allt utom logotypen, som vi antog från ett befintligt Café Coureur-initiativ. Därav 2015 i vår logotyp! Vi håller också fortfarande på att brainstorma idéer för att specifikt stödja cyklister när det gäller prestanda. Kadans Cykelklubb är i alla fall ett projekt som vi kan kasta oss helt in i.”
Vilken cykel cyklar du just nu?
Velkeneers: "En specialiserad Tarmac SL6. Jag vet inte om det har något med min motocrossbakgrund att göra, men jag är verkligen fascinerad av tekniken bakom racercyklar. Den nya Tarmac SL7 fångar verkligen mitt öga, men jag kan inte spendera 11.500 XNUMX € på den. I slutändan måste du fortfarande trampa, så klart!”
Vad är nästa stora utmaning?
Velkeneers: "Vi har inte riktigt bestämt oss ännu, men vi leker med tanken att åka till Mont Ventoux och bestiga den 10 gånger på en dag. Med lite tur kommer vi att göra det i september.”
Är den sociala aspekten något du saknat inom motorsporten?
Velkeneers: "Under de senaste åren som jag har tävlat har det blivit var och en för sig själv. När vi var unga brukade alla sitta tillsammans i tältet och ha roligt. Efter hand blev stämningen mindre bra. Människor som inte längre ville att varandra skulle lyckas. Det är inte så jag är uppbyggd. Jag skulle hellre gratulera någon till en stor prestation än att tänka: "Det är synd att han inte ramlade." Jag hatar den mentaliteten."
Vad är du mest stolt över när du ser tillbaka på din motocrosskarriär?
Velkeneers: ”Särskilt på allt jag uppnått i ungdomsleden. Jag har varit vallonmästare, jag har varit belgisk mästare, på ett år vann jag 40 kryss. Det är något som är ganska unikt. Jag vann MX Masters Kids, var trea i World Mini Trophy i Jamoigne... När jag väl satte mig på de större cyklarna hade jag lite otur med skador, men jag fortsatte alltid och gav aldrig upp.”
Efter tävlingen körde du enduro en säsong till med Beta. Var det inte det du letade efter?
Velkeneers: ”I enduro har man väldigt långa dagar, medan jag föredrog intensitet. En dag hade du totalt 1 timmes intensiv körning under tidskörningarna medan du genomförde de anslutande åkarna för resten av dagen. Det var inte min grej. Den skilde sig också mycket från motocross kulturmässigt, väldigt fransktalande med ibland konstiga vändningar i hur regelverket tillämpades. Sedan drog jag bara mina slutsatser."
Följer du fortfarande motocross nu?
Velkeneers: "Visst, jag följer fortfarande alla husläkare och Tim Gajser har alltid varit en bra kamrat. Jag träffade honom när jag red EK 85cc och han red EK65cc. När jag träffar honom nu är han fortfarande lika vänlig som han var för 10 år sedan. Den pojken jobbar så hårt och är helt dedikerad till sin sport. Det har jag enorm respekt för, också för att han som ungdomsryttare fick nöja sig med så lite resurser. Jag tycker att det är fantastiskt vad han redan har uppnått.”
Tänker du inte nu, om jag bara hade börjat som racerförare tidigare?
Velkeneers: ”Nej, jag hade aldrig ambitionen att bli professionell cyklist. Jag har några vänner som är professionella och jag ser också vilka uppoffringar de måste göra. Till exempel när det kommer till deras kost. Eller hur tuffa deras träningspass är. Då försvinner det roliga med cyklingen snabbt tror jag. Platserna är begränsade i Motocross World Championship, men det har du lika bra i UCI World Tour!”
Som motocrossförare behöver du verkligen mod. Det gäller dock även den som vill åka fort på cykeln, där mod och styrförmåga säkert kan göra skillnad. Hjälpte din bakgrund med detta?
Velkeneers: ”Faktiskt ja, även om cykelkamrater alltid skrattade åt det. Jag säger alltid: "växelreglaget på cykeln är bara för att växla och inte för att bromsa." Jag är vanligtvis den första som tar mig an en nedstigning eller svår böj. De vet att jag inte kommer sluta!”
text: Tom Jacobs
foton: Arkiv Michael Velkeneers, Filip Decoster, Gino Maes
Klicka här för mer information om Kadans Cykelklubb
Klicka här för mer information om Café Coureur
Klicka här för mer information om den flamländska cykelskolan
Också att läsa
Jago Geerts: "Jag vill komma tillbaka till Lommel"
Jago Geerts jobbar hårt för att ta sig tillbaka från en skada han ådrog sig i början av mars under öppningsloppet av 2024 MXGP World Championship i Argentina. Belgaren, som vid...Andrea Bonacorsi på sin flytt till MXGP: "Det var det svåraste beslutet i mitt liv"
Regerande EMX250-mästare, Andrea Bonacorsi, kommer att flytta till Monster Energy Yamaha Factory MXGP-teamet under resten av säsongen 2024 FIM Motocross World Championship, och ersätta...Anmälningslistor MXGP i Portugal
Motocross-VM fortsätter nästa helg med det femte loppet på MXGP-kalendern. I Agueda, Portugal kommer, förutom MXGP och MX2, även pojkarna från EMX250 och EMX125 att tävla...Tom Vialle jagar den amerikanska titeln
Det finns ett lopp kvar i US East Coast Supercross Championship. Det kommer att äga rum om två veckor i Salt Lake City, staden som har blivit van vid att...
Dina reaktioner