HRC Honda-hjälten från 80-talet kan blåsa ut 65 ljus idag. Det är därför vi uppmärksammar den stilrena ryttaren med ett kort porträtt.
Den sympatiske Waal, som föddes i Huy, arbetade från början av 70-talet på väg att bli en toppcrossförare. Alla som bryr sig om motocross minns hans flytande stil, hans nästan felfria sekvenser och hans uthållighet. Malherbe kunde hantera en 500cc tvåtaktare utan dess like och det är därför ingen överraskning att han upplevde sina toppår på en Honda CR500.
André Malherbe slog snabbt vågor ombord på en Zündapp i European 125cc Championship. 1973 och 1974 blev han mästare ombord på det tyska märket. 1975 blev EM ett VM och han fick tävla mot sin vallonska följeslagare Gaston Rahier. Men det året bröt han ett ben och det innebar omedelbart slutet på hans 125cc-karriär.
Honda dags!
1976 bytte han till 250cc-klassen och erbjöds ett kontrakt av den dåvarande belgiska KTM-importören Bovel. Han uppnådde en medioker 12:e plats i det årets världsmästerskap. Ett år senare kom han dock in i topp tre och fick även stöd av fabriken i Mattighofen, Österrike. På KTM:s insisterande bytte han till kategorin 1978cc 500 och slutade sexa. Denna prestation fångade Hondas öga och japanerna gav honom ett kontrakt för att delta i världsmästerskapet på 500cc som full fabriksförare.
Under sitt första år i Honda kunde Dédé avsluta säsongen på en mer än bra tredjeplats bakom Graham Noyce och Gerrit Wolsink. 1980 blev Malherbe världsmästare för första gången och lyckades till och med förlänga sin titel året därpå. Det gick också bra för Malherbe 1982. Han fick då tävla mot Suzuki-tandemen Lackey-Vromans, men bröt benet i det amerikanska GP och kunde lägga av från säsongen.
Den svenska racerföraren Håkan Carlqvist omintetgjorde Malherbes planer 1983 ombord på en Yamaha. Ett år senare föll allt på plats för "Dédé" och han kunde bli världsmästare för tredje gången. Han fick då passera klassledarna Jobé och Thorpe. Det året vann han också med rätta rikspokalen för idrottsliga meriter i vårt land. De följande två åren var det inga problem mot britten Dave Thorpe. 1986 var det fortfarande Thorpe som slog in på Honda, men japanerna tog in en viss Eric Geboers. Malherbe kunde fortfarande sluta tvåa i 500cc världsmästerskapet.
Paris-Dakar
Vintern 1986/1987 fick han efter svåra kontraktsförhandlingar med KTM och Honda vända karriären och gick överraskande över till motorsport. Han deltog i det franska F3-mästerskapet det året och kunde systematiskt förbättra sin prestation under säsongen. Det året deltog han också i 24 Hours of Francorchamps ombord på en Ford Sierra Cosworth. Under de sista månaderna av det året blev Malherbe kontaktad av den franska Yamaha-importören Sonauto. Jean-Claude Olivier lyckades övertyga honom att delta i det kommande Paris-Dakar-rallyt. Den 6 januari 1988 drabbades André Malherbe av ett allvarligt fall och fick allvarliga ryggradsskador som gjorde honom förlamad för livet. Från och med nu måste han använda rullstol och är förlamad ner till nacken. Denna dramatiska vändning etsas in i minnet av varje motocrossentusiast. Malherbe ger dock inte upp och fortsätter att ha en positiv syn på livet vid sin bästa vän Jean-Claude Laquaye.
1984 hoppade Georges Jobé över André Malherbe under GP500cc i Englands Hawkstone Park. Bilden som togs på den skulle senare bli den mest kända motocrossbilden genom tiderna. Jobé hoppade regelbundet "the double" under den andra serien och flög över den förvirrade Malherbe. De två vallonerna dyker oväntat upp på det mest ikoniska motocrossfotot någonsin. Bilden är tagen av britten Nick Haskell.
foton: arkiv MXVintage och Nick Haskell